Jag läser en hel del i mån av tid, både artiklar om olika forskninigsrapporter men även historia och jag följer en del forum och bloggar. Det som slår mig är ofta människans förmåga till "tunnelseende" eller enkelspårighet om man så vill. Det finns inom alla grupper, självutnämnda experter som anser att just deras väg är den rätta. Jag anses nog ofta vara en sån där retlig motvalskärring. Det är sällan min mening men blir ofta följden av att jag har svårt att stå ut med denna enkelspårighet. Jag vet inte vad det beror på om det är okunskap eller oviljan att riskera att ha fel som driver dessa människor som gång på gång driver debatter om " den rätta vägen". I hästvärlden är det ofta barfotafolk, bettlöstnördar och foderfanatiker. Det känns ofta som att man av en eller annan anledning måste placera sig i ett fack och sen försvara sin tes med näbbar och klor, ofta på bekostnad av hästen, hunden barnet...Jag måste erkänna att jag har extremt svårt för sådana som försöker pracka på mig "sin" tro speciellt när det handlar om mina djur ändå verkar det förvånandsvärt vanligt att sätta sig till doms över någon annan speciellt de som kör bettlöst, barfota osv verkar anse sig som för mer än andra. Yttrar sig gärna om vilket djurplågeri det ena eller andra är utan se till sin egen individ. Hur många barfota hästar har man inte sett stappla sig övrer en grusgång eller knölig väg? Jag hävdar inte att alla hästar ska var skodda, gå på ett visst sorts bett eller äta massor av grovfoder men det viktigaste måste väl ändå vara att man lär känna sin häst och  SER individen samt anpassa sig efter den. Man kan stå och prata sig blå om att hästen ska leva naturligt men man kommer inte vinna mitt förtroende på det, Vi använder hästarna och placerar dem i onaturliga miljöer då är det också vårt ansvar att se till att kompensera för det onaturliga, det kan verka galet att göra detta genom att utsätta dem för mer onaturligt men i vissa fal anser jag faktiskt att det måste tas till tex skor eller tillskottsfoder för att en häst ska må bra.