Min blogg

Avel - ur ett djupare perspektiv

01/30/2012 22:26:00

Avel vad är det? förutom det faktum att man väljer att kombinera två individer för att få fram en tredje? För mig så är det så mycket mer än ett intresse. Det är en passion och ett gift. Har man en gång gett sig in i det och nu menar jag VERKLIGEN gett sig i det så är det inte längre bara ett intresse, det är något mer.

Någon sa en gång att hästar är inget intresse, det är en sjukdom. Det är så sant och den är livslång. Så vad är avel då? för mig så är det liv, det ger näring åt den omättliga fasinationen av allt levande, hur det blir till och det fantastiska ögonblicket då ett nytt liv föds. Det behöver inte vara en häst, det kan vara vad som helst. Jag minns timmarna framför äggkläckningsmaskinen i yngre dar och spänningen när det ÄNTLIGEN började röra sig i skalen. Hela familjen var som klistrad till och med hunden. Är den pigg, vad får den för färg och så den första lilla pipet från det blöta lilla klena livet som strax förvandlas till en rund, pigg och alldeles underbart dunig kyckling. Ett mirakel helt i sig själv. En pigg liten kalv, dess första steg och det omisskännliga ljudet från de första smakprovet mjölk. En fölunges första skakiga steg och stoets mjuka brummande. Så många ljud, dofter och intryck. Förväntningen och glädjen när allt går väl likväl som sorgen de gånger det inte går väl.

Varje gång man jobbar med en unghäst, det känns som så många tar det för givet men det är helt fantastiskt. Ett sådant instingtivt flyktdjur låter oss styra dem, att lägga många kilos tyngd på deras rygg eller hänger redskap och vagnar efter dem och om vi bemöter dem rätt så är de vår osvikliga vän, för livet.

För mig är avel liv, ett liv och mitt liv och framtiden. Visst kan man trassla in sig i fackliga termer och förklaringar som att avel är förändring, det är förökning med ett mål, men det är också så mycket mycket mer.

Det är mycket jobb men ändå, oavsett bakslag, oavsett hur trött man är så nästa gång så är man där ändå med samma förväntan, samma glädje och framför allt kärleken den finns alltid med, sida vid sida med den alltid lika stora farsinationen.

Från vilja till handling en fundering om foder

11/21/2011 18:57:00

Ibland är det lite jobbigt att vara jag inte för att jag tycker illa om mig själv utan för att det är svårt att kategorisera viljan. Jag har alltid varit en idesprutande åsiktsmaskin och det är jättelätt, problemet kommer när man verkligen vill göra någonting riktigt bra av all den där bubblande energin . Om man som jag har provat på en massa olika saker i sitt liv så har man en bra bredd men man är heller inte riktigt bra på någonting, dock på något outgrundligt sett så har alla dessa saker alltid följt en röd tråd och tagit mig precis hit där jag är just nu.

Mitt speciella intresse för hästar och då framför allt nordsvensken har gett mig åtskilliga idéer både till företaget och för rasen. Efter en mycket intressant helg har såklart minst 20 nya ideer börjat ta form men den idé jag valt att spinna vidare på gäller forskningen. Under den tid jag arbetade som foderproducent samt de år jag arbetade i foderbutik (först som inlejd sedan i egen gårdsbutik) har jag träffat många hästägare som gärna vill ha råd och ventilera sina idéer. Det finns mycket mode i foder tyvärr men detta har jag självklart grunnat en hel del på. Då jag haft möjlighet att prova olika utfodringsvarianter på många olika typer av hästar så tycker jag mig kunna se ett mönster speciellt på kallblodsidan.

Det skulle vara väldigt intressant om man kunde göra en forskningsgrupp på kallblod vad gäller utfodring speciellt inriktad på proteinets påverkan. Jag är självklart intresserad av detta ur flera aspekter de mest egoistiska är såklart att jag är nyfiken på om min känsla har rätt och då få det "svart på vitt" men de övriga aspekterna är så klart både ur avelssynpunkt och ur hästens synpunkt. Som Företagare vill jag ju "ha så mycket som möjligt för pengarna" som uppfödare vill jag ha de bästa individerna och som hästägare vill jag att hästen ska må så bra som möjligt.

Min erfarenhet när jag lägger en foderstat oavsett det sker genom ett färdigt dataprogram eller genom kalkyler så får jag så gott som alltid en obalans i förhållandet mellan Protein och Energi MJ. Det är enklare att få en ren grovfoder foderstat att stämma på papperet till varmblodiga hästar därför att de i regel har ett högre energibehov. Ett kallblod har samma behov av proteiner och näringsämnen men ett lägre energibehov. En skogsmulle häst som rids/körs lite då och då klarar oftast detta utan problem liksom de vuxna hästar som går och skrotar i en hage men det ställer till det för hästar som arbetar och för avelsdjur och växande hästar.

Vi vet genom forskning att miljön har stor betydelse för den färdiga individen och fodret är en stor del av miljön. Min tes är att om vi kan hitta ett utfodringssystem som är applicerbart på kallblod som dessutom är ekonomiskt och lättskött och ger varje växande individ (inkl de som ligger i stoets mage) de optimala förutsättningarna så kommer vi kunna höja kvaliten på rasen exteriörmässigt och hållbarhetsmässigt. Det finns en kultur inom rasen att alla hästar ska äta sent taget grovfoder gärna på fri tillgång. Jag är inte säker på att detta är det optimala alls, de icke dräktiga stona liksom valackerna tenderar att trots ett lågt energiinnehåll bli för feta om de inte arbetar (det finns självklart också fall där det fungerar bra)Arbetande hästar, dräktiga och/eller digivande ston och växande unghästar riskerar att få proteinbrist. Det behöver inte vara en tydlig akut brist utan kan visa sig i mer difusa tecken som en lång och raggig päls, att hästen är bukig och/eller omusklad, har en dålig överlinje, omusklad rygg, dålig hovkvalitet samt benens kvalitet/ställning. Muskelansättning mm. Det behöver inte ens vara så allvarligt att det syns och då är vi mer inne på finlir. Självklart kan man få en levande pigg häst ändå och det är ju självklart upp till vad varje uppfödare/ hästägare vill, men jag tror att en individ som växer upp under liknande förutsättningar skulle ha kunnat bli ännu bättre om den fått optimala förutsättningar. Man vet där studier gjorts på hästar att de utvecklas olika beroende på vilken miljö och vilken förutsättning de fått Det finns studier där man påstår att så mycket som 60% av den färdiga individen beror på miljön. Hur mycket betyder fodret av dessa 60% skulle tro att det är merparten.

Jag tror inte heller att det alltid är så enkelt som att ta ett mer energirikt foder heller, i de fall jag räknat på foderstater med ett mer energirikt grovfoder så har enreginivån varit ibland på 30% för högt då proteinivån är i balans.

Det hade varit intressant att göra ett test på Nordsvenskar där man kunde dela upp unghästar i två grupper den ena kunde få utfodras traditionsenligt med fri tillgång på sent taget grovfoder på lösdrift den andra gruppen med analyserat och balanserat foder efter "boken" också på lösdrift. Min tanke skulle kunna se ut enligt följande:

10-20 st unghingstar "lånas" in vid 1 års ålder och delas i två grupper i vilka de går tills 3 års ålder.

Under vintern går de två grupperna i två liknande lösdrifter med fri tillgång på grovfoder, den ena gruppen får ett traditonsenligt sent taget grovfoder och den andra gruppen får en mer "optimerad" utfodring. Samtliga hästar går på bete från 1 maj till sista september. De mäts regelbundet, omkrets

( bakom bogen), benens omkrets , mankhöjd och korshöjd. Samtliga unghingstar grundhanteras och visas på rådgivande som 1 och två åringar samt greva som treåringar innan man gör en utvärdering.

De frågor som jag hoppas få svar på är:

Är det någon skillnad på de olika grupperna vad gäller - Utveckling

- Mankhöjd

- Benställningar - grovlek

- Hovkvalitet

- Muskelansättning

- Typ och helhetsintryck

Vad kan det ge svar på? :

Kan en optimerad foderstat ge en bättre häst vad gäller exteriör, typ och storlek?

Kan hästen när den har fri tillgång tillgodogöra sig tillräckligt med protein även om fodret rent teoretiskt håller för låg nivå?

Kan man utifrån detta komma fram till en utfodringsstrategi som är både lönsam och för hästens bästa samt lättskött - enkel?

Framför allt, finns det ett behov och/eller ett intresse för detta inom rasen/föreningen hos uppfödare och hästägare?

Vart vill vi?

11/01/2011 17:40:00

Ja precis vart vill vi. Jag har under en tid följt en hel del diskussioner inom Nordisvärlden bla på forum fb mfl platser. Det är mycket intressant men några saker har jag väldigt svårt att släppa utan har varit tvungen att tänka ett varv till så att säga. Så egentligen vad vill vi? alltså vi som avlar eller på annat sätt engagerar oss i denna vackra häst. Först måste vi ju då fråga oss vad har vi? det måste vi ju veta om vi ska kunna utgå ifrån någonting, eller hur. Tja det är säkert olika för olika människor men för MIG så är Nordsvensken en pigg, arbetsvillig, vacker och personlig häst. Jag vill inte att den ska kännas som en ponny men heller inte konkurrera med ardennern som i mitt tycke fyller sitt eget syfte. För mig är nordisen någonting som inte går att hitta någon annan stans. För mig är nordisen en häst som fungerar lika bra på ponnyridningen som i skogen, framför remmalaget eller i finvagnen osv. Det finns krafter, som jag ser det verkar för att inskränka rasen till en specifik modell vilket jag tycker är synd. En nordsvensk är en nordsvensk och ska se ut som en nordsvensk JA men det har ingenting med storlek att göra eller färg eller huruvida någon rider på dem. Nordsvensken är en utrotningshotad lantras och alla gener som finns behövs i aveln än så länge det finns i mitt tycke ingen anledning att inskränka aveln ytterligare med overksamma regler. En sak som varit uppe till diskussion är huruvida sundhetskontrollen för hingstar räcker eller ej, några förespråkar både veterinärbesiktning och körprov någon tom istället för att visa upp hingsten på premieringsplats. Om vi tar och tittar på alternativet veterinärbesiktning så exakt VAD vill man att veterinären ska hitta? det måste ju rimligtvis vara någonting som är ärftligt eftersom det ska ligga till grund för huruvida en hingst ska få fortsätta verka i aveln eller ej. Mig veterligen finns ingenting ärftligt som en veterinär kan hitta vid en sk gårdsbesiktning utom möjligtvis sommareksem vilket även en domare kan se. Ska man hårddra det till klinikbesiktning och sen ska man kunna bevisa att ev fynd beror på arvbarhet, nja jag är mycket tveksam till detta vilket bara kommer att leda till att allt färre hingstar verkar i aveln både pga risken att fler slås ut pga tveksamma beslut och att färre vill vara hingsthållare.

Vad gäller körproven vid sundhetskontrollen så JA det hade varit roligt men jag skulle tycka att det vore synd om gener från en trevlig individ inte fick "leva vidare" pga att en klantig människa fått hingsten okörbar/ svårkörd. Tyvärr måste vi nog förlika oss med sanningen att inte alla hingstar körs, ibland (eller ofta) pga ägarnas ointresse eller okunskap och jag tycker inte att det är värt att förlora det "!blodet" i rasen. Som stoägare vill jag ha möjlighet att se hingsten hanteras på bortaplan bla. Skulle jag förespråka någonting så vore det kanske en kvalitetsklassning av hingsthållarna för att stoägare ska kunna känna sig lugna med att lämna bort sitt sto och därmed våga betäcka i större utsträckning.

För mig just nu är det viktigaste att se att "genbanken" blir kvar, det måste ju vara den högsta prioriteringen. Att BEVARA nordsvensken.

Jag tror att för att bevara nordsvensken så måste vi ställa följande frågor till oss själva.

Vad vill stoägarna ha för att vilja betäcka?

Hur ser marknaden ut, vad efterfrågar den?

Vad behöver vi göra utöver det vi gör idag för att marknadsföra rasen?

Hur ser marknaden ut om 5,10, 20 år?

Vad är den viktigaste punkten att arbeta med inom rasen? kvalitet på ben? lynne, hovar osv.

Hur kan vi förebygga ett fler linjer dör ut?

Hur ser den framtida nordisägaren ut? vad vill den ha?

Kliv ut ur bubblan och se längre än er själva hur ska vi Bevara vår vackra häst?

Allt på en gång

10/21/2011 16:18:00

Det är ett märkligt fenomen det här med motgångar, hur de verkar komma i klunga. Egentligen handlar det kanske bara om hur vi väljer att hantera allting som händer omkring oss och på vår egen syn på saker och ting. Självklart blir världen en grå plats om man väljer att se det dåliga i första hand men med människor är det väldigt svårt att plocka fram det positiva när man ser över helheten. Vi människor är väldigt duktiga på att trycka ner ngn som är svagare eller som sticker ut och är annorlunda. Det är lika illa att vara FÖR duktig, FÖR söt eller FÖR någonting som om man är dåligt på något, "ful" eller har andra defekter. Jag vet inte vad det är som gör att vi har ett sådant behov av att placera andra och oss själva i fack. När någon är annorlunda så är det skitjobbigt och somliga har verkligen motstridiga känslor inför mötet med "udda" personer. Egentligen kan vi nog bara gå till oss själva för att få svar. Jag ser så mycket vackert omkring mig, moder jord är en fantastisk planet och allt som finns gör mig så lycklig, allt från den lilla daggdroppen på morgonen till det nyfödda lilla livet eller att få sitta under en björk och lyssna på vinden. Sen har vi det här med människorna, de är verkligen svåra att förstå, passar oftast inte alls in i bilden överhuvudtaget, respektlösa nedskräpare som saknar förmågan att älska något annat än sig själva, eller? Det finns självklart bra folk men merparten av västvärlden kommer troligtvis bara att bidra till mer våld och förstörelse. Iaf så länge som vi inte kan se utanför oss själva.

Enkelspårigt

10/18/2011 21:29:00

Jag läser en hel del i mån av tid, både artiklar om olika forskninigsrapporter men även historia och jag följer en del forum och bloggar. Det som slår mig är ofta människans förmåga till "tunnelseende" eller enkelspårighet om man så vill. Det finns inom alla grupper, självutnämnda experter som anser att just deras väg är den rätta. Jag anses nog ofta vara en sån där retlig motvalskärring. Det är sällan min mening men blir ofta följden av att jag har svårt att stå ut med denna enkelspårighet. Jag vet inte vad det beror på om det är okunskap eller oviljan att riskera att ha fel som driver dessa människor som gång på gång driver debatter om " den rätta vägen". I hästvärlden är det ofta barfotafolk, bettlöstnördar och foderfanatiker. Det känns ofta som att man av en eller annan anledning måste placera sig i ett fack och sen försvara sin tes med näbbar och klor, ofta på bekostnad av hästen, hunden barnet...Jag måste erkänna att jag har extremt svårt för sådana som försöker pracka på mig "sin" tro speciellt när det handlar om mina djur ändå verkar det förvånandsvärt vanligt att sätta sig till doms över någon annan speciellt de som kör bettlöst, barfota osv verkar anse sig som för mer än andra. Yttrar sig gärna om vilket djurplågeri det ena eller andra är utan se till sin egen individ. Hur många barfota hästar har man inte sett stappla sig övrer en grusgång eller knölig väg? Jag hävdar inte att alla hästar ska var skodda, gå på ett visst sorts bett eller äta massor av grovfoder men det viktigaste måste väl ändå vara att man lär känna sin häst och SER individen samt anpassa sig efter den. Man kan stå och prata sig blå om att hästen ska leva naturligt men man kommer inte vinna mitt förtroende på det, Vi använder hästarna och placerar dem i onaturliga miljöer då är det också vårt ansvar att se till att kompensera för det onaturliga, det kan verka galet att göra detta genom att utsätta dem för mer onaturligt men i vissa fal anser jag faktiskt att det måste tas till tex skor eller tillskottsfoder för att en häst ska må bra.

Dimmigt värre hur prioriterar vi?

10/17/2011 09:30:00

Jobbar helgen är över och förberedelserna inför den nya vecka har börjat måste vara den dimmigaste dagen denna höst.På något sätt luktar det ändå väldigt gott på hösten OM man tar sig tid att dofta. Märkligt fenomen hur de lediga dagarna har en tendens att bli de dagar då man har mest att göra. Antar att mitt tidsoptimistiska sinne har ett finger med i spelet. Jag ser fram emot den kommande veckan då det som vanligt händer mycket på gården med nya utmaningar och framsteg. Jag gläds åt de små vardagliga stegen som kan handla om allt från en nyfödd kalv till att "poletten" trillar ner på en inkörnings häst. Det är tacksamt att jobba med djur, ju mer tid man lägger ner på dem desto mer får man tillbaka på så många olika sätt. Jag kan inte påstå att jag ser fram emot vintern men jag ser ändå fram emot det kommande året med alla nya lärdomar och utmaningar. Det är viljan och ambitionen som för oss framåt och hjälper oss att kringgå hindren på vår väg. Jag får ibland frågan "tror du på den där"? om en häst speciellt, om en hingstunge men det har egentligen inte med saken att göra, både jag och hästen lär oss på vägen av resan, även om en hingstunge inte växer upp och blir en godkänd hingst så har individen fått en massa erfarenhet på vägen och jag med. Dessutom om jag bara skulle vilja visa fram hästar som är självklara diplomston eller hingstämnen (om det nu finns sådana) hur skulle jag veta att det är "ett ämne" om jag aldrig jobbat med andra hästar, hur ska jag få erfarenheten att visa fram en individ på bästa sett om jag inte chansar någon gång? Varför gör jag detta då? För att det är så fruktansvärt roligt så klart, målet är ju självklart inte i första hand att alltid gå först i ringen utan att åka hem med vetskapen att allt har gått bra, hästen var väl förberedd, nerverna i styr och inget oväntat har hänt (det gör det ofta, det är ju levande varelser). Om jag inte når dit så är det aldrig hästens fel och jag frågar alltid mig själv vad jag missade? Det känns ju alltid bättre (om man måste välja) att åka med en trevlig häst än känslan av att man har en snygg "idiot" det bästa är såklart om det klaffar så man har en både trevlig och snygg häst :)

Att vara förälder är en utmaning över det mesta men det är glädjande att se hur ens barn växer och lär sig nya saker, min son började skolan i augusti så nu läser vi läxa varje dag, märklig känsla att inse att han inte längre är ett litet knyte, han har blivit en självständig individ med egna tankar och egen vilja, en stor vilja men det är bra, det kommer att hjälpa honom i framtiden.

Livet som människa...

10/15/2011 14:34:00

...Eller i alla fall livet som hästmänniska. Livets med och motgångar gör oss till de personer vi är. Den senaste tiden har handlat väldigt mycket om Vikt och precis som alltid med djuren i samma stund som vi tar till oss ett djur så tar vi också till oss ett liv, vi har ansvar för detta liv både att vårda det efter bästa förmåga och att förstå att de själva inte har valt att vara här men också har vi ett ansvar att ta det jobbiga beslutet när det är dags för att minska lidande. Vårt personliga ego och vilja måste ställas åt sidan för individens skull. Denna avvägning blir om inte än mer viktig och svår när det tråkiga beslutet samtidigt innebär att man som person måste avstå från en del drömmar och viljor och mål. Jag har för alla djur jag väljer att ta till mig ett individuellt mål och en vilja och i det lägger jag all min kärlek. Man måste själv vara djurmänniska för att förstå vidden av vad ett djur kan betyda oavsett hur länge man ägd det.

Vikt var för mig så mycket mer än ett redskap, han var en "klok gammal gubbe" ärrad av sitt liv javisst men det gav honom bara större personlighet och gjorde honom till den han var. Jag skulle ljuga om allt var stjärngnistrande och rosenrött och jag har nog gjort många fel, ändå valde han att lita på mig och lyssna på mig, han blev en vän och för oss som kände honom var han kung.

Det sista årets resa har tvingat till eftertanke och många värderingar har naggats i kanten och ifrågasatts.

Jag hade en gång en lärare som sa " när du har bestämt dig för ett mål så ta sikte på det, föreställ dig vägen som ett bergslandskap. Om du vet vilket åt vilket håll målet ligger och har sikte på det så spelar det ingen roll om du ramlar ner i en dal eller måste ta en annan stig ett tag för så länge du har målet i sikte så kommer du omedvetet att dras åt rätt håll"

Det var inte meningen att Vikt skulle följa med i mål men han bar mig en bit på väg liksom alla andra som lärt mig något jag har nytta av och som hjälper mig i mål och kanske är det så att det som allt handlar om är att "vägen är målet".